De Samlarrör är ett av flera rör som används i ett laboratorium för att samla in blod för olika typer av laboratorietester, inklusive biokemi, hematologi, serologi och klinisk mikrobiologi. Felaktig insamling av laboratorierör kan resultera i felaktigt ökade eller minskade testresultat, vilket kan förändra patientens diagnos och behandlingsalternativ. Korrekt insamling av rör är ett viktigt steg för att förbättra noggrannheten och tillförlitligheten i laboratorietester.

Blod som samlas in i laboratoriet utsätts för många processer för att avlägsna främmande material innan det dras in i lämpligt rör för ett visst test eller analys. När ett prov har placerats i ett rör är det viktigt att röret stängs omedelbart. Detta säkerställer att provet inte är kontaminerat med proppar eller andra främmande material och förhindrar all oxidation av analyterna i provet.

När blodet når insidan av röret, utsätts det för en rad kemiska reaktioner som resulterar i bildandet av en propp på toppen av röret. Denna koagel kommer sedan att separeras från blodet, vilket gör det möjligt att dra och analysera det resulterande serumet.

I njurtubuli skiljer sig formen och tvärsnittsstrukturen av varje segment beroende på dess funktion. Den proximala konvoluterade tubuli (PCT) har ett enkelt högt kuboidalt epitel. Detta epitel är belagt med en borstkant bestående av mikrovilli som ökar dess yta med 30-40 gånger. De cellulära mekanismerna som resulterar i transporten av de viktigaste jonerna i urinen, såsom natrium, klorid och kalcium, äger rum i detta epitel. Den distala konvoluterade tubuli (DCT) och samlingskanalen (CD) är de två sista segmenten av njurnefronet och har viktiga roller i både reabsorption av natrium och vatten. DCT-cellerna är också omgivna av en borstkant, men den celltyp som är dominerande här är känd som en interkalerad cell, som innehåller både Na/K/ATPas och aquaporin, en vattenkanal som regleras av vasopressin.

När vätskan i tubuli når CD, har den återupptagits för nästan hela sin natriumhalt. Det går sedan in i njurens märg, där det koncentrerar sitt innehåll för att utsöndras som urin. Upptagningen av vatten genom uppsamlingskanalen regleras av hormoner, såsom antidiuretiskt hormon (ADH), som stimulerar eller hämmar en serie proteintransportörer i tubuliväggarna. Den sena DCT och samlingskanalen finjusterar denna reabsorption genom att reglera aktiviteten hos dessa proteintransportörer för att kontrollera natriumreabsorption, så att endast en liten mängd av kroppens natrium utsöndras i urinen. Denna process bevarar också kroppens vattendepåer. Denna koncentrationsprocess underlättas av den höga koncentrationen av natrium i det inre ämnet i cellerna i samlingskanalens vägg. Detta är ett resultat av den höga koncentrationen av natrium i nefronet, och den låga permeabiliteten hos uppsamlingsrörets vägg för vatten. Dessa effekter medieras av vasopressin, cykliskt 3',5'-adenosinmonofosfat och adrenoreceptorerna i samlingskanalen.